Som så många av er som läser min blogg redan vet så är jag gravid.
Kanske är lite svårt att undgå eftersom magen bara blir större för
varje dag som går och rykten sprider sig fort. J
Tänkte att jag skulle skriva en berättelse om vad som försegår i våra
liv just nu.
Tisdag den 10 april, var en hektisk dag i våra liv.
Kl 8 skulle bilen vara inne på bilmetro i Borlänge, kl 8,30 skulle vi
vara i Falun på ultraljud (äntligen) och kl 10 skulle vi vara i Hedemora hos
barnmorskan. Jag har nämligen bytt vårdcentral så jag skulle ha ett nytt
inskrivnings samtal.
Men! Så blev inte fallet.
Efter ultraljudet så sa sköterskan att bebisen mådde bra, den var
väldigt pigg och sparkade och rörde sig mycket. MEN! Hon hade sett en
missbildning, på läppen. Den verkade inte ha växt ihop som den skulle. Vår
bebis har en spalt. Mitt hjärta slutade nog slå där en sekund innan tårarna
kom.
(dock så gjorde min lilla skatt gjorde tummen upp åt oss. Mitt hjärta.)
Vi fick sitta i väntrummet och vänta på att en specialist skulle komma
och titta om det verkligen var så eller inte.
Det var nog dom längsta timmarna i mitt liv. Vi sa inte ett ljud till
varandra. Så tyst har det nog aldrig vart mellan oss tidigare. Någonsin. Både
jag och Niklas satt och önskade att hon hade sett fel. Och det kom bara mer och
mer folk in i väntrummet och jag grät. I Smyg.
Till slut fick vi komma in på ett nytt ultraljud. Hon mätte om lillen
och konstatera att bebisen mådde bra. Självklart var lillen tvungen att bevisa
för alla att det är ju en Sjödin(are) vi har att göra med, så visa ansiktet?
Glöm det. Lillen låg med ryggen uppåt och ansiktet neråt. Det spelar ingen roll
hur mycket hon än försökte få lillen att vända sig. Glöm det. Jag fick till
slut lägga mig på sidan en sväng med hopp för att lillen också skulle vända
sej. Men icke.
Specialisten började prata om Uppsala och en massa annat. Tror inte att
jag koppla något hon sa. Hörde hon fråga hur vi känner, då sa jag att jag vill
veta om det är en spalt eller inte. Så det blev att göra ett nytt försök. Nu
fick jag lägga mig på andra sidan en stund.
Nu kunde hon se ansiktitet en snabb vända. Och hon sa att lillen har en
missbildning. En spalt.
Jag vet inte om jag inbilla mig eller inte men jag tyckte hon sa liten
läppspalt. Men jag vet inte. Det kan ju vara en önsketanke från min sida. Hon
skulle iaf skicka en remiss till Uppsala, så vi skulle få åka dit och kolla.
Barnmorskan ringde senare och undra hur det hade gått, vi hann ju
aldrig tid. Jag skicka nämligen ett sms till Lina att hon skulle hälsa min
barnmorska att vi var fast i Falun fortfarande. Plus att första sköterskan i
Falun pratade in ett meddelande till henne.
Barnmorskan sa att de hade skrivit käkspalt. Nå mer vet vi inte. Just
då.
På fredagen 14 april fick jag ett samtal från Uppsala. Vi skulle dit
måndag den 16 april. Först ultraljud kl 14 och sen skulle vi till plastkirurgin
kl 15. Jag var så lycklig så tårarna rann. Äntligen skulle vi få slippa gå och
fundera.
När vi satt i väntrummet i Uppsala så frös jag av nervositet och Niklas
svettades. Vi hade kommit dit en timme tidigare än vad vi skulle. Men
sköterskan jag prata med på telefon sa att det var väldigt svårt att hitta en
parkeringsplats. Så vi ville vara ute i god tid så vi kunde snurra runt i
Uppsala utan att känna oss stressade. Dock fick vi en plats snabbare än vad vi
trodde.
Väl inne på kvinnosjukvården, 95-96, så blev det en smörgås och festis
innan det var dags att gå upp till våning 3, 96.
Tror ni att jag kunde äta något?? Nää inte direkt.. Den smörgåsen var
inte god! Speciellet inte när man var så nervös som jag var.
Kl blev 14 men ingen ropade mitt namn. Alla andra som satt där inne
fick komma in, men inte vi. Kl blev 14,15 fortfarande ingenting. Nu blev vi
ännu mer nervösa, vi hade ju en tid att passa på andra sidan av sjukhus
området. Som vi dessutom inte hittade till. Niklas började bli mer och mer
irriterad.
Till slut kl 14,25 hörde jag någon säga Sjödin. Ja, äntligen.
Sköterskan sa att vi hade bråttom för vi skulle ju vara hos plastisken kl 15..
No shit sherlock! Hon gav Niklas ett papper om min kallelse till plastiken och
frågade om vi visste vart vi skulle. Nej inte en aning sa vi.
Då drog hon iväg igen. Suck.. Hon skulle leta efter någon som kunde
följa med och visa vägen.
Hon kom tillbaka och sa att det skulle komma en dam.
Mitt i UL så kom det in en dam med en karta till Niklas där hon hade
ritat vart vi skulle. Vi skulle höra av oss när vi var klara så skulle hon
förklara vägen. Vilket krångel!
Hon som gjorde ultraljudet sa att hon var samma sorts läkare som hon vi
hade i Falun på sista ultraljudet.
Hon skulle mäta om allting och kolla igen om allt var bra.
Vilket det var. Puh. Skönt.
Och självklart, när det var dags för att kolla ansiktet lite mer noga
så ligger vi med ryggen uppåt och ansiktet neråt. På samma sätt som i Falun. En
envis liten rackareJ En äkta Sjödin(are) med andra ord.
Hon hade fått några bilder när hon mätte lillen så hon fick kolla på
dom.
Och igen tycks jag mig höra att det var en liten läppspalt som hon
kunde se. Garanterat min hjärna som har hittat på just dom orden.
Får dom en bra bild på huvudet, lite underifrån så kunde de se om de
var käkspalt också men eftersom den envisa lillen inte ville visa ansiktitet så
bra så fick vi nöja oss med det svaret.
Samma svar från Falun alltså.
När hon hade sagt att hon sett en läppspalt så frågar hon mig en
väldigt obehaglig sak, jag trodde inte att det var sant och Niklas hörde inte
ens vad hon sa.
Hon frågade om vi hade tänkt behålla barnet. Jag vart väldigt chockad. Jag fick en klump i
magen och slutade andas för en sekund. Jag tittade på henne och sa att det är
väl självklart att vi ska behålla barnet, det här är väl inte hela världen. Vad
bra svarade hon mig, jag ville bara veta att vi var på samma sida.
Tar folk bort en bebis på 19-20 veckor bara för att bebisen har en
spalt?? Sjukt!
Alla tyngder som vi har gått och burit på i en veckas tid försvann när
vi kom till plastikkirurgin och fick svar på alla frågor och att dessutom få
information om vad som kommer att hända nu.
Vi har blivit inskrivna i Uppsala.
Direkt lillen föds så kommer de i Uppsala få ett fax eller
telefonsamtal från Falun.
Därefter kommer vi få en kallelse när lillen är 1-2 veckor gammal. Då
blir det att brumma ner till Uppsala så att läkarteamet kan undersöka vad det
är för sorts missbildning. Självklart kommer de i Falun också göra en bedömning
hur grovt det är, om vi behöver special flaska osv. Men Uppsala kommer göra det
mer grundligt. Sen får vi se hur det går. Vad vi vet nu är att lillen kommer
att få operera läppen vid 3 månaders ålder. Sen vet vi inge mer.
Dom verkar vara helt underbara på plastikkirurgin. Helst fantastiska.
Jag är inte ett dugg orolig för hur det kommer att bli när lillen är
född. Jag känner mig så himla trygg med dom i Uppsala så detta kommer bli super
bra.
Visst har det vart mycket tårar och tankar, om vad jag har gjort för
fel så det har blivit så men just nu känner jag mig lugn. Det enda viktiga är
att lillen mår bra.
Att lillen har en spalt av nå slag, känns ganska hårt. Men som tur är
kan man fixa till det så det knappt syns.
Nu är man mer orolig över hur man kommer reagera när lillen föds. Hur
mycket spalt har lillen, är det allt (läpp, käke, gomme) eller är det bara
läppen? Kommer spalten gå upp till näsan eller slutar den under? Det är många
sånna frågor som snurrar just nu.
Vad vi vet är att det är vänstersida, nå mer vet vi inte.
Ni behöver inte vara rädda för att fråga oss saker om detta. Sköterskan
på plastiken sa att det bara var bra att vi pratade om det så att det blir
”verkligt”.
Självklart har tanken slagit en om man ska skämmas för lillen, om man
är ute med vagnen och folk vill hälsa eller kommer hem till oss och säger hej.
Men det känns som att jag inte bryr mig. Nog för att det kommer bli mycket
snack, det vet jag redan men då får dom väl snacka om dom har sånt tråkigt liv.
Som sagt min skatt mår bra, och en spalt går att fixa. Det är det enda
jag bryr mej om. Plus att vi har sånt otroligt stöd från nära och kära! Tack
söta ni <3
Vill ni läsa lite själva om hur det kan se ut och vad vi kommer att gå
igenom så står det väldigt bra information här:
Sen är det bara att klicka sej fram vad man vill läsa.
Men som sagt fråga gärna om ni undrar över något J
ÅÅÅÅÅ Så bra skrivet! Vi längtar efter att få träffa lillkusin <3 =) Många kramar från Faster Bodil, Johan och kusin Linnea <3
SvaraRaderaHej Gumz!!
SvaraRaderaJag fick tårar när jag läste detta. Men jag tror iaf att ni kommer få världens sötaste bebis och ni kommer bli super mamma och super pappa! Massa kramar till er.