onsdag 25 april 2012

LKG - En liten historia


Som så många av er som läser min blogg redan vet så är jag gravid.
Kanske är lite svårt att undgå eftersom magen bara blir större för varje dag som går och rykten sprider sig fort. J
Tänkte att jag skulle skriva en berättelse om vad som försegår i våra liv just nu.

Tisdag den 10 april, var en hektisk dag i våra liv.
Kl 8 skulle bilen vara inne på bilmetro i Borlänge, kl 8,30 skulle vi vara i Falun på ultraljud (äntligen) och kl 10 skulle vi vara i Hedemora hos barnmorskan. Jag har nämligen bytt vårdcentral så jag skulle ha ett nytt inskrivnings samtal.
Men! Så blev inte fallet.
Efter ultraljudet så sa sköterskan att bebisen mådde bra, den var väldigt pigg och sparkade och rörde sig mycket. MEN! Hon hade sett en missbildning, på läppen. Den verkade inte ha växt ihop som den skulle. Vår bebis har en spalt. Mitt hjärta slutade nog slå där en sekund innan tårarna kom.
(dock så gjorde min lilla skatt gjorde tummen upp åt oss. Mitt hjärta.)
Vi fick sitta i väntrummet och vänta på att en specialist skulle komma och titta om det verkligen var så eller inte.
Det var nog dom längsta timmarna i mitt liv. Vi sa inte ett ljud till varandra. Så tyst har det nog aldrig vart mellan oss tidigare. Någonsin. Både jag och Niklas satt och önskade att hon hade sett fel. Och det kom bara mer och mer folk in i väntrummet och jag grät. I Smyg.
Till slut fick vi komma in på ett nytt ultraljud. Hon mätte om lillen och konstatera att bebisen mådde bra. Självklart var lillen tvungen att bevisa för alla att det är ju en Sjödin(are) vi har att göra med, så visa ansiktet? Glöm det. Lillen låg med ryggen uppåt och ansiktet neråt. Det spelar ingen roll hur mycket hon än försökte få lillen att vända sig. Glöm det. Jag fick till slut lägga mig på sidan en sväng med hopp för att lillen också skulle vända sej. Men icke.
Specialisten började prata om Uppsala och en massa annat. Tror inte att jag koppla något hon sa. Hörde hon fråga hur vi känner, då sa jag att jag vill veta om det är en spalt eller inte. Så det blev att göra ett nytt försök. Nu fick jag lägga mig på andra sidan en stund.
Nu kunde hon se ansiktitet en snabb vända. Och hon sa att lillen har en missbildning. En spalt.
Jag vet inte om jag inbilla mig eller inte men jag tyckte hon sa liten läppspalt. Men jag vet inte. Det kan ju vara en önsketanke från min sida. Hon skulle iaf skicka en remiss till Uppsala, så vi skulle få åka dit och kolla.
Barnmorskan ringde senare och undra hur det hade gått, vi hann ju aldrig tid. Jag skicka nämligen ett sms till Lina att hon skulle hälsa min barnmorska att vi var fast i Falun fortfarande. Plus att första sköterskan i Falun pratade in ett meddelande till henne.
Barnmorskan sa att de hade skrivit käkspalt. Nå mer vet vi inte. Just då.
På fredagen 14 april fick jag ett samtal från Uppsala. Vi skulle dit måndag den 16 april. Först ultraljud kl 14 och sen skulle vi till plastkirurgin kl 15. Jag var så lycklig så tårarna rann. Äntligen skulle vi få slippa gå och fundera.
När vi satt i väntrummet i Uppsala så frös jag av nervositet och Niklas svettades. Vi hade kommit dit en timme tidigare än vad vi skulle. Men sköterskan jag prata med på telefon sa att det var väldigt svårt att hitta en parkeringsplats. Så vi ville vara ute i god tid så vi kunde snurra runt i Uppsala utan att känna oss stressade. Dock fick vi en plats snabbare än vad vi trodde.
Väl inne på kvinnosjukvården, 95-96, så blev det en smörgås och festis innan det var dags att gå upp till våning 3, 96.
Tror ni att jag kunde äta något?? Nää inte direkt.. Den smörgåsen var inte god! Speciellet inte när man var så nervös som jag var.
Kl blev 14 men ingen ropade mitt namn. Alla andra som satt där inne fick komma in, men inte vi. Kl blev 14,15 fortfarande ingenting. Nu blev vi ännu mer nervösa, vi hade ju en tid att passa på andra sidan av sjukhus området. Som vi dessutom inte hittade till. Niklas började bli mer och mer irriterad.
Till slut kl 14,25 hörde jag någon säga Sjödin. Ja, äntligen. Sköterskan sa att vi hade bråttom för vi skulle ju vara hos plastisken kl 15.. No shit sherlock! Hon gav Niklas ett papper om min kallelse till plastiken och frågade om vi visste vart vi skulle. Nej inte en aning sa vi.
Då drog hon iväg igen. Suck.. Hon skulle leta efter någon som kunde följa med och visa vägen.
Hon kom tillbaka och sa att det skulle komma en dam.
Mitt i UL så kom det in en dam med en karta till Niklas där hon hade ritat vart vi skulle. Vi skulle höra av oss när vi var klara så skulle hon förklara vägen. Vilket krångel!
Hon som gjorde ultraljudet sa att hon var samma sorts läkare som hon vi hade i Falun på sista ultraljudet.
Hon skulle mäta om allting och kolla igen om allt var bra.
Vilket det var. Puh. Skönt.
Och självklart, när det var dags för att kolla ansiktet lite mer noga så ligger vi med ryggen uppåt och ansiktet neråt. På samma sätt som i Falun. En envis liten rackareJ En äkta Sjödin(are) med andra ord.
Hon hade fått några bilder när hon mätte lillen så hon fick kolla på dom.
Och igen tycks jag mig höra att det var en liten läppspalt som hon kunde se. Garanterat min hjärna som har hittat på just dom orden.
Får dom en bra bild på huvudet, lite underifrån så kunde de se om de var käkspalt också men eftersom den envisa lillen inte ville visa ansiktitet så bra så fick vi nöja oss med det svaret.
Samma svar från Falun alltså.
När hon hade sagt att hon sett en läppspalt så frågar hon mig en väldigt obehaglig sak, jag trodde inte att det var sant och Niklas hörde inte ens vad hon sa.
Hon frågade om vi hade tänkt behålla barnet.  Jag vart väldigt chockad. Jag fick en klump i magen och slutade andas för en sekund. Jag tittade på henne och sa att det är väl självklart att vi ska behålla barnet, det här är väl inte hela världen. Vad bra svarade hon mig, jag ville bara veta att vi var på samma sida.
Tar folk bort en bebis på 19-20 veckor bara för att bebisen har en spalt?? Sjukt!
Alla tyngder som vi har gått och burit på i en veckas tid försvann när vi kom till plastikkirurgin och fick svar på alla frågor och att dessutom få information om vad som kommer att hända nu.
Vi har blivit inskrivna i Uppsala.
Direkt lillen föds så kommer de i Uppsala få ett fax eller telefonsamtal från Falun.
Därefter kommer vi få en kallelse när lillen är 1-2 veckor gammal. Då blir det att brumma ner till Uppsala så att läkarteamet kan undersöka vad det är för sorts missbildning. Självklart kommer de i Falun också göra en bedömning hur grovt det är, om vi behöver special flaska osv. Men Uppsala kommer göra det mer grundligt. Sen får vi se hur det går. Vad vi vet nu är att lillen kommer att få operera läppen vid 3 månaders ålder. Sen vet vi inge mer.
Dom verkar vara helt underbara på plastikkirurgin. Helst fantastiska.
Jag är inte ett dugg orolig för hur det kommer att bli när lillen är född. Jag känner mig så himla trygg med dom i Uppsala så detta kommer bli super bra.

Visst har det vart mycket tårar och tankar, om vad jag har gjort för fel så det har blivit så men just nu känner jag mig lugn. Det enda viktiga är att lillen mår bra.
Att lillen har en spalt av nå slag, känns ganska hårt. Men som tur är kan man fixa till det så det knappt syns.
Nu är man mer orolig över hur man kommer reagera när lillen föds. Hur mycket spalt har lillen, är det allt (läpp, käke, gomme) eller är det bara läppen? Kommer spalten gå upp till näsan eller slutar den under? Det är många sånna frågor som snurrar just nu.
Vad vi vet är att det är vänstersida, nå mer vet vi inte.

Ni behöver inte vara rädda för att fråga oss saker om detta. Sköterskan på plastiken sa att det bara var bra att vi pratade om det så att det blir ”verkligt”.
Självklart har tanken slagit en om man ska skämmas för lillen, om man är ute med vagnen och folk vill hälsa eller kommer hem till oss och säger hej. Men det känns som att jag inte bryr mig. Nog för att det kommer bli mycket snack, det vet jag redan men då får dom väl snacka om dom har sånt tråkigt liv.
Som sagt min skatt mår bra, och en spalt går att fixa. Det är det enda jag bryr mej om. Plus att vi har sånt otroligt stöd från nära och kära! Tack söta ni <3

Vill ni läsa lite själva om hur det kan se ut och vad vi kommer att gå igenom så står det väldigt bra information här:
Sen är det bara att klicka sej fram vad man vill läsa.
Men som sagt fråga gärna om ni undrar över något J


lördag 14 april 2012

Träningsvärk AB

Följde med Niklas och Joni till gymmet igår.. Märks att det var några månader sen man var på gymmet. Har typ glömt bort allt som jag brukar göra :) Men Niklas visade mej en ny bra ben övning så nu bränner det i mina stackars lår.. Snyft.. Självförhållat jag vet :) Det är ju faktiskt lite härligt samtidigt, träningsvärk är både härligt och hemskt. 
Och jag antar att jag kommer få det värre imorgon :P 
Tror jag följer med imorgon oxå. Får se hur benen mår då.

Idag blir det att grilla till kvällen med Lina och Johan. Mums.. Blir nog en film oxå :) Perfekt lördags mys. Men kan inte förstå att det alltid ska vara dåligt väder när vi ska grilla. Samma sak varje gång.. Jaja.. Det har ju inte hindrat oss :)
Men först ska boysen ut i skogen och leka krig, så jag ska nog tvätta, plugga och dammsuga. Det gamla vanliga :) 

Ha en skön lördag! 

måndag 2 april 2012

April

Jisses vad tiden går fort..

Har för mej att det inte var allt för längesen som jag och Lina pratade om att hon hade fått klar tecken av FK att få gå hem nu den 5 april. Och nedräkningen började med 3 veckor.. Och nu.. Ja hon har 3(4) jobb dagar kvar. Herregud..

18 dagar är det dessutom kvar tills man är student på heltiden. Då är man officellt jobb lös. Men det grejar vi. Ska bara bli klar med skolan sen är jag back in the game :)
I januari kändes det som en evighet tills det skulle bli den 20 april, men inget varar för alltid :)

Igår tog jag och Lina oss en promenad i skogen, försökte bli lite pigga efter lördagen :P
Sen var vi dit på kvällen och kolla på film. Jag klämde nästan i mej en hel påse ostkrokar själv. Mer än halva iaf. Sa jag att jag älskar ostkrokar? :) Mums.. Men nu är det vardag igen så nu är godis ätat slut för en vecka :P

Idag är det måndag vilket betyder träning. Ska bli skönt. Endast 3 ggr kvar på cirkelträningen. Nästa vecka är det påsklov.

Ska försöka följa med sambon ner på gymmet någon gång oxå. Men det blir nog inte denna vecka då jag ska tillbaka till Cura på onsdag och få nacken (förhoppningsvis) bättre.. Och man brukar vara rätt öm efteråt och dagen efter. Och sen är det ju påsk och då ska man äta mat och busa :)
Satsar på nästa vecka tror jag :P

Nu ska jag nog leta på mej lite frukost.